Mina tankar snurrar i dag och jag kan inte tänka på något annat än att i dag är det dags. Men en enorm förväntan så tänker jag samtidigt att "tänk om nåt är fel" "tänk om jag ätit nåt som jag inte skulle, tänk om bebisen måste opereras i magen- det har jag ju sett en film om att det kan hända... det händer säkert oss" "Hur skulle det vara att få ett barn med en utvecklingsstörning?!" Och så sen så sitter jag helt plötsligt och ler och ser framför mig det där lilla hjärtat ticka på skärmen, de sprattlande armarna och benen... och så känns allt bra en stund igen.
Paniken fanns där i natt också genom mardrömmar, och i natt har jag drömt om det värsta jag vet, björnar! Så ni hör ju bredden på min blandade skräckfyllda glädje inför eftermiddagens besked.
Helt galet by the way att man nu måste köpa varje ultraljudsbild för 30:-/st.. det var bättre förr! =)
Det finns nog inget annat att göra än att lägga sig i ett bad med en bok nu på morgonen och försöka fokusera på något annat, det spelar ju ingen roll vad jag än tänker, det kommer ju ändå inte att förändra något och den största sannolikheten är ju faktiskt att allt är precis som det ska!
1 kommentar:
Med sådana bra föräldrar kan det inte annat än bli ett superbarn! Det kommer att gå jätte bra gumman!
Kram
Skicka en kommentar