Vår son.

Nu är det kväll och jag har just avnjutit ett avsnitt av Äntligen hemma här i vårt vardagsrum med levande ljus och mys.

Sambon har krupit ned i badet och antingen blottnat upp eller drunknat vid det här laget, men jag har det så mysigt här i soffan så jag vägrar kliva upp för att se vilket det är. =)

Sonen och jag har haft små duster i dag och trots att han är olydig och ska ha förklaringar och långa utläggningar om allt just nu så är han ändå på något underligt vis mer lyhörd... Dagens första gräl började just då vi skulla fara, då han fick gå ut i sina joggingskor och kutar allt han kan till första bästa djupa vattenpöl och hoppar jämfota rätt ned i den! Mamma INTE nöjd!! Sonen uppriktigt jätteledsen och ber om ursäkt. (I like, mycket bättre än att han inte bryr sig då man blir arg) Sedan i dag så sitter han och gammelmormor i bilen och väntar och då tjuvtar han sin drickyoughurt och tappar den över hela framsätet (som förövrigt är beige och av tyg.. vilken tur!) Resultatet blev jag något förvånad över.. han börjar gråta hejdlöst och är jätteledsen för att det hände och är rädd att jag nu kommer att bli jättebesviken på honom då jag kommer ut och ser vad han har gjort. (Hmm... intressant.. denna rektion brukar inte förekomma... är detta fasen som kommer efter det gigantiska treårstrotset som vi gått igenom??) Kan det vara att vi väntar en liten till som gör honom extra känslig? Han kramas, berättar hur mycket han älskar oss och är nu ledsen att göra oss besvikna... Lilla gubben vår, det kanske inte alltid känns så lätt att tre ska bli fyra. Fast han verkar då glad hela tiden över det..... Ja vem vet vad som försegår i hans vackra lilla huvud.