Änligen är Charlie här!!

Med ett högt skrik föddes vår kille klockan 4.02 morgonen den 5 Oktober. 52 cm lång och 4135 gram tung. Vilken lycka att han äntligen ville komma till oss. Allt gick toppen, mina värkar började klockan 23 då vi släckt och skulle sova. Klockan 02.15 började vi rulla in mot BB och 02.43 kopplades jag in i Ctg-apparaten för att kolla min värkar. När vår underbara barnmorska så sa "Självklart att ni ska ha barn i dag, detta går snabbt framåt, du är nu öppen 5 cm" så ville jag bara gråta av lycka, han var på väg med stormsteg.

Vattnet hade inte gått så hon tog hål på fosterhinnan så att lillens huvud skulle få trycka på istället, och tjaa.. 13 minuter senare var han ute. 2 minuter i 4 började mina krystvärkar och 2 minuter över var han ute! Och det bästa är att det gick helt utan bedövning. Jag var helt med och totalt fokuserad under hela förlossningen och andades mig genom värkarna. Det var en toppenförlossning!

Så nu är vi stolta föräldrar till 2 fina pojkar, jag kan inte fatta att vi haft så tur.

Nu ligger lillen och lyssnar på speldosan som storebror spelat för honom så många gånger i magen, och han är alldeles lugn. Trötta är vi allihopa, men mycket mycket lyckliga!

Tänk om..

Detta är sista dagen med magen! Tänk om.. Innan detta dygn är över, har vi en ny och fin liten bebis! Nio månader av väntan. Foglossning, kramper, mysigt sprattlande i magen och nio kilos viktökning är snart till ända. Jag både längtar samtidigt som det känns lite vemodigt.. Enligt våra planer så är detta sista graviditeten.. Men man vet ju aldrig vad framtiden lurar med för hemligheter. :)

Gravid v. 40!!!!

Wohoooo.. Jag och hängbuken börjar på vecka 40 i dag! Bara 6 dagar kvar till beräknad förlossning!!
Det spänner, krampar och att böja sig fram utan att i det närmaste spy och komma med något osexigt bröl-ljud är nästintill omöjligt!
Jag är en rapande, fisande, vaggande, ätande, sovande, suckande, stånkande köttbulle nu som ligger i startgroparna och är totalt redo att sätta igång. =)
Och eftersom att jag aldrig varit mer laddad och redo för något i hela mitt liv så kan vi ju räkna med att det kommar att ta minst 2 veckor till innan det kommer att hända något.

Lite jämförelser..

Här tyckte jag på allvar att min mage var stoor... Här tyckte jag att den var så där stor.. inte hade det hänt så mycket mer..

Och så nu.. jag tycker inte att magen min växt så mycket, bara börjat hänga lite mer... tills jag började jämföra bilder... JA det är verkligen skillnad! =)

Hemkommen

Stadsbesöket bortgjort.. Det blev en röd åkpåse som följde med oss hem i dag, det ser så varmt och mysigt ut att jag blir lite avis faktiskt.

Min mage hänger låååågt nu, jag måste stanna upp hela tiden då jag går för att det krampar, spänner och drar. *det är så spännande att inte veta när det är tänkt att starta*

När vi klädde på oss i morse för att fara så undrade sonen vad vi skulle göra på stan "Ja men vi ska träffa pappa en snabbis, köpa en sak till bebisen och sedan handla mat" förklarade jag.. "Men maaaammaaaaa.. det låter ju urtrist ju" fick jag då veta. =) Men vi bäddade ned honom i vagnen och han mös där han satt och tyckte nog inte att det var så tokigt iallafall.

På vägen hem så kom vi båda två fram till att väl hemma så skulle vi ta på oss myskläder, lägga oss i sängen och se på film. "För det är mycket tröttsamt att vara på stan då man är sjuk." Som sonen uttryckte sig. *söt* Ja det är tröttsamt och vi är nog lika trötta båda två.. Men nu är några ärenden avklarade iallafall och det är skönt.

Mamma älskar dig vännen, du är ljuset och värmen i våra liv och jag kan inte fatta att vi någonsin klarat oss utan dig.

Förlossningsberättelsen som vi ska ha med oss till BB är nu skriven. Väskan är helt färdigpackad. Själv är jag riktigt trött och slumrar till med jämna mellanrum när jag ligger bredvid Liam som ser på film. Det gör ont i mammahjärtat då han hostar och har feber.. Önskar att jag kunde ta allt så han slapp. Han är riktigt hängig... Men han vill ligga nära och kramas då han känner sig sjuk, och den delen är ju faktiskt riktigt mysig. :)

Med gummiband runt midjan..

I dag går vi in i vecka 34. Nu är det 6 veckor kvar innan lille bebis ska komma. Det sägs att han nu ska våra 46 cm lång och väga ca. 2350gr. Han ska ju öka massor i vikt fortfarande och bli längre och jag kan inte fatta hur han ska rymmas.. Jag har verkligen fulla magen med bebis nu! Vågen står fortfarande stilla och jag har gått upp 9 kilo.. Den har inte rört sig på snart 5 veckor nu.. Skumt, går jag ned i vikt i samma takt som killen går upp eller?! Jag har dragit på mig bikinitoppen vikt ned mina shorts och ska nu hoppa ut i solen.

Bläääää!!

Tjock, högbank och varm, det är jag i dag. Solen skiner äntligen och i dag så målas det för fullt.

Dagen började dock med att jag 7.30 infann mig ¨på kvinnokliniken för att göra en glukos-belastning, fick sätta mig i väntrummet och in kommer en liten rund kvinna och ställer fram ett glas och en tillbringare. "Ja nu vill jag att du ska dricka upp denna sockerlösning på 5 min." säger hon och tittar på mig. "Jaha, det ska jag väl klara" säger jag och tittar skeptiskt på det som verkar vara en liter vatten som står framför mig. Jag greppar kannan för att hälla upp i mitt glas och besvikelsen måste ha spridit sig i mitt ansikte för när jag sedan uttryckligen säger "Ååh, den är varm.." Så börjar den lilla runda kvinnan att le. "Jo det måste den vara, kom och säg till mig om du börjar må illa, jag menar det blir ju lätt så då man kommer så här på fastande mage och är gravid." Så vänder hon sig om och går.

Jag tar ett djupt andetag och förbereder mig på det värsta och så dricker jag 4 stora klunkar, sväljer och smackar litegrann... "Ah men det här ska nog gå bra" tänker jag och klunkar vidare.. Väl inne på mitt fjärde glas med äckel-sött vatten och 2 minuter till godo så tror jag att jag ska storkna för varje klunk jag får i mig. Fyyyyyy så sött!! Tar belåten det sista i ett svep och tänker "Ha ha, jag klarade det!" Så sitter jag i 30 minuter i stolen och börjar svälja oftare och oftare. Kaxigheten försvinner och illamåendet totalt övermannar mig. Söker upp den runda lilla kvinnan som eskorterar mig till närmaste säng där jag förvånansvärt nog somnar och sover i 1 1/2 timma. Något förvirrad när jag helt plötsligt blir väckt och raglar nästan in i provrummet för att ta ett litet stick i fingret.

Allt ser gott ut och jag får gå därifrån.

Helt upp och ned känns dagen då det började så ovanligt och sedan så har jag ca. 2000 saker att ägna min uppmäsksamhet åt i dag, varken tiden eller kroppdelarna verkar räcka till i dag. Och som grädde på moset så kletar lilleman vår vita tygsoffa med något svart, så nu surrar tvättmasinen för fullt.

Fullt ös, i morgon fyller lille skrutt 4 år!!!!

Brrr.. vart drog sommarvärmen??

Ligger och huttrar och fryser under täcket. Sonen sitter i vardagsrummet och tittar på barnprogram och äter frukost, det ska jag också alldeles strax göra för i dag så är det besök hos barnmorskan som gäller. I dag går vi in i vecka 29. Nu är vår bebis ungefär 39 cm lång med en vikt på 1400 gram. Nu har bebben öppet ögonen då han är vaken och stängda ögon då han sover.

Ha ha, jag skrev just in och kollade mitt bmi.. Och därigenom hur mycket jag "får" gå upp under graviditeten. Skrev in vikt innan graviditet.. jag var normalviktig och får gå upp mellan 11,5-16 kilo under grav.

Då provade jag skriva in det jag väger i dag... Jag var fortfarande normalviktig och får gå upp mellan 11,5-16 kilo. Ha ha, tänk om jag skulle gå upp 16 kilo nu efter dessa 7 kilo som jag redan gått upp.. jag skulle ju se ut som en blobb!=)

Fast det skiljer sig verkligen från vad min barnmorska sagt för enligt henne så väger bebisen och allt i kroppen 6 kilo.. (jag har överallt annars läst att det är minst 8 kilo) så något kilo över det kan man ju gå upp enligt henne alltså....(Och andra källor uppger att det mesta som man ska gå upp är sådant som amningen sedan ska ta bort, så det får ju vara ett antal kilon) oj vad hårt hållen man är av henne jämfört med vad allt annat säger!