Man får då alltid le åt honom

"Vet du mamma.. jag har ont här" säger sonen och håller handen på höften "I det här benet som går ääääända upp hit, och ut här.." Han för handen upp över revbenen, upp på axeln och uppför halsen och till munnen "du vet det benet som jag pratar med" Tydligen så gav min undersköterskeutbildning inte ett skit. Dom har ju lärt mig helt fel!!!!

Han kommer en liten stund senare som en liten naken ostkrok och går underligt och frågar "mamma vet du varför jag går så här?" "Det är för att jag har så ont i armarn så att jag inte kan gå rakt utan jag bara kan gå med dom på knäna.. så här!! Men det som är bra är att jag får springa fast jag har ont!"
Han kanske inte blir proffessor min son iallafall?!..=)