I går..

Gårdagen va rätt händelserik.

10.00 Vaknade

12.30 Hemma hos svägerska med familj för 4-års kalas (lämnade lillprinsen som skulle övernatta hos sin kusin.)

15.15 Till Skellefteå kraft arena med Jonas, Jonas och Jocke. ( En mycket bra match, trots att Jyri Marttinen tuppade, damp i isen och fick både hjärnskakning och en sprucken käke och tyvärr kanske måste räknas bort för säsongen.)

19.30 Plocka upp tjejerna och mat, vidare mot ursviken. (Jag och Jonas spenderar kvällen med Emma, John, Sofia, Emma och Mange) Mycket trevligt!

01.00 Hem å somna i sängen med en film skrikandes på tv:n. *tired*

Nu har jag just vaknat och ska baka scones och stöka i väntan på att sambon vaknar så ska vi slappa och se film så att det står härliga till innan den förlorade sonen återkommer. Det är underligt men det som jag saknar mest av "singellivet" är att bara kunna ligga mitt på dagen och hela dagen om man det ville utan att göra nåt. Ingen som ställer krav eller ber en göra nåt. Bara mata in film på film i DVD:n och inte röra sig föränn det börjar bli mörkt! "Bakisdagarna" så att säga. OCH att få vara sjuk ifred, det saknar jag åxå. Att ha magsjuka och ta hand om en unge med magsjuka är inte kul. Att ha 40 graders feber och måsta laga mat och vara engagarad när man känner sig lite smått medvetslös. Detta får mig ändå att fundera... hur klarar sig folk som inte har ett socialt "skyddsnät" runt omkring sig. Dom som inte har familj lr. vänner som kan ställa upp pch hjälpa till ibland när allt känns övermäktigt?! Jag är mäkta imponerad av dessa människor måste jag erkänna.