Jag blir lat innan jag ens börjat vara hurtig....

I går var tankarna som surrade i mitt huvud, "vrför är jag inte så klok att jag drar och simmar när Liam är på dagis?" Jag tycker ju att det är jätteskönt att simma och nu har jag ju inte kvar eksemen som jag tidigare hade så nu finns det ju som inget som hindrar att jag testar. När jag under nåt år bodde i Umeå så for jag ofta själv och simmade, jag fann detta otroligt avkopplande och kondisen kom igång fort som tusan. Först simma en timma och sedan basta! Så vaknar jag i dag och tänker "ja just, i dag skulle jag ju och simma" Så hinner jag ge upp tanken innan jag ens tänkt den klart... "Näää... inte i dag, jag har varit trött i så många dagar att jag ska passa på att sova mendans lillprinsen är på dagis, det är ju typ en halvmeter med snö ute, så om jag skottar den och sedan sover så räcker det.... jag börjar på Måndag!!" Detta är typiskt mig och fast jag vet att jag inte kommer att fara i dag så blir jag lite arg på miig själv redan och om jag inte håller detta och far på måndag då måste jag nog ge mig själv lite stryk...

Nä nu ska det skottas