Liam tittar på mig, går fram och klappar mig på magen. "Mamma, varför är magen lika stor nu som då Charlie låg i den?!?" Mamma bara ler, vad är hemligheten mamma?!... Jo, det är bästa sättet att hålla sig från att gråta på!
Snart tejpar jag munnen på ungen, först brösten och nu magen... Tur att man inte lider av dåligt självförtroende för då hade man ju stängt in sig och vägrat gå ut... EVER!!! =D
lördag 9 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men Liam då, ni får ju ta o uppfostra honom =) Han är då sötast! (o kanske ärligast...)
Skicka en kommentar