Killarna har haft så roligt i helgen, dom har lekt bredvid varandra och Charlie har skrattat så mycket åt sin storebror. Trots att nu även Charlie åkt på förkylning så har dom varit glada myskillar hela helgen!
Mammahjärtat blöder då jag hör honom gråta ensam i sovrummet, han ropar efter oss och får inte mer än en strykning, varma ord till tröst. Snart, snart har han lärt sig..... hoppas jag...
1 kommentar:
Jag fattar ingenting... Det var inte många veckor sedan jag lämnade stan, typ fyra kanske. Då var lillen böjd som en räka och pytteliten. Vad hände?! Helt plötsligt sitter han uppallad i både stol och soffa och nu äter han dessutom! Nä, nåt skumt är det... Tur att jag inte blir äldre i samma takt som han! =)
Kram kram
Skicka en kommentar