På våran gata i stan

Jo så är det. I helgen så förlovade jag och Jonas oss. Har fått en hel del olika komentarer, allt från "GRATTIS, ooooh så roligt" lr. "det va väl på tiden" till "men va inte ni förlovade" (från jonas mamma)?!?! Ja ja, bara för att man är familj och har kontakt så behöver det ju uppenbarligen inte betyda att man vet något om varandra. Vi har iallafall sagt att vi gifter oss inom två år.. inte ett. Då får man lite mer tid på sig att fixa allt. Ber ju så klart min kära vän Sofie om hjälp med att påpeka allt som vi måste tänka på och komma ihåg!=)

I dag är jag hemma med Liam, han sprutar snor, hostar och har feber. Stackarn! Det drygaste är att Jonas jobbar natt och ligger å sover på övervåningen så vi måste vara så tysta för att inte väcka honom. Det är som svårt när en kille på tre år tydligen inte alls blir tystare och lugnare för att han är sjuk utan bara lite grinigare.=) Nä jag ska inte alls klaga, han är världens snällaste.

Nu är hösten här och jag bara myser för mig själv, detta är (om bara kunde låta bli att regna) en supermysig årstid då det blir mörkt på kvällen och man kan krypa ihop under en filt och tända ljus. Och dessutom alla kläder, tjocka härliga stickade tröjor och halsdukar att vira varv efter varv runt halsen. Hittade ett par jättefina svarta läderstölvar i går, hör och häpna på Maxi av alla ställen. Nu måste jag ha nya streetskor och så börja spana efter riktigt vinterkängor till i vinter så jag slipper stå där med mina isklumpar till fötter när jag och Liam är ute och brottas i snön. Nä nu ska jag och plutten göra frukost.

Godmorgon