lördag 30 augusti 2008
Oh yes
Det här tycker jag va jätte-kul, det är en pasta som du målar undersidan av sockarna på och gör sina egna halksockar till barnen. Bra pyssel att sysselsätta sig på med en regnig dag.
Treårs-trotset har infunnit sig. Håll i hatten allihopa för nu är det bråk och bestraffningar i stora skalor. Tycker inte att jag såger nåt annat än "NU slutar du Liam, du får välja, antingen så gör du som jag säger eller så får du gå och sätta dig på mattan!" Och det man får tillbaka oftast då är en unge som glor på en, rynkar ögonbrunen och sedan räcker ut tungar och spottar å fräser. JAG BLIR GALEN!! Så då tar jag honom i handen och leder honom till mattan i lekrummet- Förklarar att det inte är okej att uppföra sig som han gör och därför så får han lov att sitta en stund och fundera över varför det blev så här. Där vill han ju inte vara så han skriker och grinar ett tag men sitter slutligen och väntar på att jag ska komma och hämta honom vilket bara händer när han inte skriker. Så då går jag tillbaka och sätter mig bredvid honom och frågar om han vet varför han hamnade på mattan och han berättar, sedan säger han förlåt och ger mig en kram å så är vi på väg vidare i våra liv. ( åh så himla pedagogisk man försöker vara..) Dessa avbrott har gått fram ca. 1 gång i veckan (för detta tas bara fram då han riktigt inte ger sig, lr. då det så väl märks att han gör det för att testa mig.) till att nu inträffa tjaaa.. kanske ca. 4-5 ggr./dag. Åååååååh så less jag blir. Men jag kan ju som inte bara låta det vara för att jag inte orkar, det hjälper ju inte någon. Han är som en helt annan kille och jag blir lite ledsen i ögan när han svingar sin höger efter mig när jag säger något som han inte gillar. För det har han åxå börjat med... *suck* UNGE!!!
Ja ja, i går så var vi uppe hos mamma och försökte agera smakråd vad det gäller omtapetsering nästan hela huset tycks det som. Jag vet inte om vi får ihop det så att det passar med soffan deras... förskräcklig röd/brun färg har dom. Jag tycker och har tyckt mycket länge att de ska bytas ut. Men det vill dom ju inte... och det verkar inte finnas en enda färg förutom beige som passar till dessa. Oh vardagsrummet har varit beiget i 20 år. Så nu är det ju dax för en förändring.
Liam lyckades ju med att ställa sig på en liten pall mitt på golvet och göra en dundervurpa å landa PÅ pallen. Han va ju dessutom utan byxor och hörnet på pallen skrapade ju upp hela ena skinkan... stackarn, det såg ut att ta sååååå ont. Så han grät en stund, sedan la han sig på mage så att jag skulle få sätta ett förband på rumpan... det täcker hela ena skinkan och han är alldeles blå/röd-blodig. Gud så himla ont det måste ha gjort. Jag tror att jag skulle ha grinat än, men jag är ju inte lika hård som Liam. Nä nu är det dax för frukost.
Godmorgon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar