Livet är förunderligt. Undertiden små pojkar nattas i ett hus, kramas och somnar tryggt i sin säng, undertiden mammor stökar bort spår av dagens händelser, sjunker ned i soffan för att njuta av kvällens lugn. Så sluter någon annan i ett annat hus sina ögon för sista gången.. Vi stannar upp för en sekund, skänker dom en vänlig tanke och en sista hälsning och sedan går livet vidare. Det är mörkt i grannens fönster och jorden är en vänlig själ mindre. Det är sorgligt, men så ser jag på sonen som så glatt leker bland alla barn i sandlådan, skrattar och spexar. Känner buffandet inifrån magen och tänker att det finns vissa dagar då livets kretsgång är mer påtaglig än andra. Livet knatar på och jag hoppas att när dagen är kommen för mig själv så har jag lämnat ett sånt märke hos folk att dom stannar upp för en sekund, skänker mig en vänlig tanke och en sista hälsning innan deras liv går vidare!
Inlägg
2 kommentarer:
Vad fint skrivet.
Åh så fint skrivet! Jag håller helt med dig...vi borde lite oftare stanna upp, tänka efter och LE åt det vi har. Tänk vad lyckligt lottade vi är som är i livet TILLSAMMANS med våra helt fantastiska barn. Större kan ju inte livet bli! Hoppas du och familjen får en superdag! Kram, Emma
Skicka en kommentar