Måndag morgon igen..

Nu är det en ny vecka igen. Förra veckan gick ju helt ok ändå.. Jag fick oss alla levande, relativt nöjda och mätta till helgen! =) Men det är klurigt det här med en 4-åring och en liten bebis.
Det jobbigaste av allt är ju förstås samvetet.. det dåliga samvetet över att hela tiden måsta säga till Liam "Mamma kan inte just nu, Charlie äter"
För det är ju verkligen vad en liten bebis gör heeeela tiden, och det är ju så det ska vara, och jag var fullt medveten om det eftersom att Liam var pracis likadan.
Men jag vill ju vara denna roliga busiga på hittiga mamma som jag alltid varit. En med tid och engagemang att hitta på olika roliga saker att fylla vår vardag med. Men jag vet ju att det är helt omöjligt att få en lillebror utan att bli påverkad av det, lillebror måste ju få ta tid. Men jag längtar just nu tills jag fått lite ordning på vardagen.. fungerande rutiner å så.
Vissa dagar har vi allihopa gått runt i pyjamas hela dagen för att det inte funnits tid att byta om ens. =)
Men missförstå mig inte nu. Jag ÄLSKAR mitt nya liv som två barnsmamma. Mitt hjärta blöder kärlek varje gång som storebror pussar lillebror och säger "Älskar dig Charlie" innan han skuttar i säng.. eller stryker honom över huvudet och säger "Åhh mamma.. visst har vi världens sötaste bebis?!" När jag vaknar upp i sängen av att lillen rör sig på mitt bröst och jag tittar mig runt och de två större killarna ligger och sover alldeles bredvid oss.
Då bryr jag mig inte ett dugg om rutiner, då skulle jag kunna gå i pyjamas resten av livet. Då älskar jag mitt liv och min familj så mycket att det gör ont.