På förlossningen

Ringde Barnmorskan.. blev vidarekopplad till förlossningen eftersom att jag är så långt gången i graviditeten. Dom ville att jag skulle komma in på en halvtimma så skulle dom kolla CTG- kurvan och se om bebben mådde bra och så ville dom kolla om det möjligtvis var en ny uvi.
"Jaha.. *svälj* Ja men jag skyndar mig in då.." Svarade jag nervöst och ringde sedan sambon för att uppdatera honom.
Stegade krokig av smärta in på förlossningen och blev placerad i en skinnfotölj i ett rum och fick klet och två resårband satta över magen. Försökte låta lite klämkäck och hade redan innan förklarat för sambon i telefonen att jag inte alls trodde att det var någon fara utan bara kanske bäst att kolla upp i alla fall. Men väl där så kommer minnena från Liams förlossning och hur det startade in i huvudet och trots barnmorskan Malins lugna röst och vänliga ord så kommer jag på mig själv med att tänka "Oh herre gud, snälla inte nu. Säg att det inte startat nu" och vara som en skakig liten nakenhund där i fåtöljen. LIVRÄDD för att något ska vara fel med vår lilla älskling.
Så blir jag lämnad en stund för mig själv inne i rummet och sitter och stirrar mig blind på lillens hjärtslag. Men försöker hålla mig lugn för om jag blir stressad så blir lillen stressad.
Lillen själv verkar mest irriterad och stökar runt och ger några ordentliga smällar under "paddlarna" på magen och vill inte alls bli störd.
Efter en enligt mig oändligt lång stund så kommer barnmorska Malin tillbaka och berättar att allt ser jättebra ut och så fortsätter vi undersökningen och jag verkar ju vara i toppskick! *puh* Det är i mjukdelarna som hon förklarar det som jag har ont men det verkar inte vara allvarligt och kan bero på att bebben är inne i en tvär tillväxtperiod eller nåt liknande. Men jag ska äta värktabletter under helgen och ta det lugnt så får vi se om det gått över till på Måndag då jag har tid hos barnmorskan igen..
Nu är det bara att hålla tummarna för att ostkroken kan räta ut sig under helgen och att smärtan försvinner..