Sentimental..

Solen börjar titta fram över hustaken, drivor av snö når upp under fönsterbläcken och träden gnistrar vackert då en strimma sol träffar den kala kronan.

4-åringen springer fram och tillbaka i köket för han har bestämt sig för att han ska plocka fram frukost åt oss.
Han dukar omsorgsfullt, tar fram mackor och brer ett tjockt lager smör på sin och lägger en halvt utbredd klump med smör på min..
Så häller han upp mjölk i ett glas och bestämmer sig för att det måste drickas med sugrör. Han går till en av kökslådorna och tar fram ett av de serpentin formade sugrören... Så kastas jag helt plötsligt tillbaka i minnet.. till en tid då jag var barn. Då min mormor var den enda jag kände som hade serpentin formade sugrör, allt skulle då så klart drickas genom dessa då jag var på besök.
Hos mormor var det lyx, hos mormor fick jag alltid som jag ville, hade alltid roligt! Min mormor... samma mormor som nu för tiden bor vägg i vägg i vårt lilla parhus, samma mormor som 4-åringen nu kallar "Gamma". Samma mormor som han nu springer barfota över till på sommaren, och där han nu får göra precis som han vill. Där han alltid har roligt.. min mormor..

Det är förunderligt vad tiden förändras och hur snabbt den tickar framåt. Förändring är ett måste och jag välkomnar den.. samtidigt som jag är oerhört tacksam för att vissa saker aldrig riktigt ändrar sig!