Lycklig person

Ja det gick bra på bvc trots allt. Lillkillen växer så det knakar! Så fick jag fylla i två papper med frågor om mig som mamma, hur jag mådde och hur jag uppfattade saker och ting. Jag log för mig själv åt vissa frågor och tänkte "Vilka deprimerande frågor.. detta är verkligen raka motsatsen till hur jag är och känner." Det slutade med att jag visst hade det bästa resultatet hittills och hon tittade på mig och drog ned ögonbrynen och frågade "Har du varit ärlig?!?" " Jo det har jag" svarade jag och kände mig lite dum över att måsta försvara att jag faktiskt känner mig löjligt lycklig och förnöjd med mitt liv.
Jag vet att det är jobbigt ibland, man är trött, ( vilket jag verkligen är i skrivande stund, har redan hunnit slumra på soffan en stund. *hihi*) man blir less på något som händer, man är stressad, känner att man inte hinner, orkar osv. JA det är tillåtet att känna så. Men jag tycker att det kan vara på olika sätt..
Jag kan vara stressad.. jag har två barn, och ex. ibland då alla ska kläs på och vallas ut genom dörren samtidigt som Liam inte vill hjälpa till med att göra något själv och telefonen inte vill sluta ringa så det klart att jag känner mig stressad, det är ju så livet ser ut ibland. Men jag blir inte olycklig för det.. jag är stressad och lycklig. Jag kan vara trött och slut, men lycklig och trött och slut.
Jag har en underbar och omtänksam man som jag älskar och som älskar mig. Jag har två friska fina härliga barn, jag har ett underbart hem och jag trivs med att gå runt mellan dessa väggar och pyssla på, jag bor nära familj och vänner och har ett stort härligt kontaktnät som jag känner mig så lyckligt lottad över, jag har inga hormoner som spökar och jag är frisk. Jag kan inte ens hålla reda på hur många gånger per dag som mina nära och kära får mig att skratta. Och det tror jag är det bästa medicinen av dom alla.. att skratta.. bubblande skratt, fnissande, gapskratt, ett leende. Detta är viktigt för ens välbefinnande och är då iallafall det som gör mig till en mycket lycklig människa!
Det har verkligen inte alltid varit så, jag har haft min beskärda del av motgångar i livet och vem vet, kanske är det detta som gör att jag kan uppskatta det jag har i dag på detta sätt.

Gör iallafall mitt bästa för att leva varje dag till fullo och göra det som gör att jag känner mig tillfreds med livet.