Många tårar....

I dag har vi varit på begravning. Jonas farfar begravdes i dag... 92 år gammal! Det jobbigaste med honom att begrava honom va nog att trots att han va så gammal så var han en riktig krutgubbe. Bodde fortfarande i eget hus i missen. Slutade köra bil för två år sedan. Va ute i garaget och höll koll på om dom gjorde rätt och vad dom hade för sig med alla lastbilar. (Det va han som startade åkeriet som ännu finns kvar, körde då och hämtade mjölk med häst och vagn)

Han hade tolv barn som han brydde sig om och engagerade sig i. Han hade massor av barn-barn och när Liam kom till världen så var han nummer 103 av barn-barns-barnen. Trots allt detta så hade han koll gubben på 92 år. Det klart att jag ju träffade honom ganska ofta eftersom att han bodde på samma gård som svärmor och svärfar, men iallafall... jag menar vet du hur många människor som kom och gick hos honom hela tiden. Det sista vi pratade om var när vi var och skulle hälsa på honom på sjukhuset några veckor innan han dog, och då var han riktigt sjuk och gick på morfin.... han frågade om jag gått klart min kurs nu och börjat jobba nu eller?!?
Jaa han var en riktig mysgubbe som värnade till det yttersta om sin stora härliga familj och när vi som satt där nästan fyllde upp en hel kyrka genom att bara vara närmaste familjen så gick det bara att inse en sak...... han kommer att vara saknad!