Där jag står i livet

I dag har vi handlat julklappar, bakat pepparkakshus, städat och stökat. Det har varit full fart som vanligt och jag får lov att stanna till ibland och påminna mig själv om att riktigt njuta av allt som händer. Jag skulle vilja frysa tiden med barnen just nu. Kunna skippa tvätt, städning, matlagning och allt som tar upp tid från mina små. Jag vill kunna spara lukten av Charlies hår, ljudet av Liams skratt och värmen av deras små ryggar då dom lutar sig upp emot mig i en burk så att jag kan plocka fram då jag hunnit glömma dessa små saker som händer medan vardagen bara kör på i full fart.

Jag har som ni kanske hör lite panik över att min mammaledighet snart är slut...

Tänk om detta är den sista?!

Tänk om jag från och med nu bara kommer att ha tid med barnen efter jobbet?? Att någon annan ska få lukta på Charlies hår och lyssna på Liams skratt hela dagarna. Jag kommer att få dem då dom är trötta och griniga efter en hel dag på förskolan.

Och då måste jag ändå hinna med att laga mat då vi kommer hem och så är det dags för sängen för dom små ca. en timma efter man hunnit äta....

Ska det verkligen vara så? Är det livet?
Åh, vad jag önskar att jag kunde trilla över en vinstlott som gav mig en enorm hög med guld!

Kram Dessie